Samiska nationaldagen
Idag är det den 6:e februari och därmed den samiska nationaldagen. Dorotea har också namnsdag så nu är det ”fest” på hemorten.
Lägligt nog så diskuteras det just nu vad Dorotea egentligen heter på samiska. Kraapohke (mellan de två bergen) sägs vara det ursprungliga samiska namnet som användes av samer i början på 1800-talet. Birjevahne kan man läsa på kartor, det är visserligen samiska och en variant av Bergvattnet men det är påhittat och har ingen koppling till vad samerna själv kallade platsen. Bergvattnet hette orten innan man 1799 bytte till Dorotea som en hyllning till drottningen Vilhelmina Fredrika Dorotea. Nu har sametingets språkkonsulent kommit fram till att ortens namn ska vara Döörte, en form på Dorotea som sägs ska vara ett samiskt kvinnonamn. Samerna i trakten håller inte riktigt med om att det är detta alternativ som är rätt.
Jag tycker det är fint att orter inom Sápmi även får sina samiska namn på skyltarna, men då ska det väll ändå vara de korrekta namnen som samerna länge använt, inte något påhittat som någon språkvetare kommit på. Är det Kraapohke dom kallat orten så tycker jag att det är det som ska användas.
Till saken. Under förra året läste jag/började jag läsa fyra böcker om samer. Annica Wennströms roman Lappskatteland läste jag under Juni och finns recenserad här.
Jag började också läsa Stulet land av Lennart Lundmark, Nordiska museets Skansens årsbok 2008, För Sápmi i tiden och Helena Carlssons Same och lapp – i tid och otid, men dessa läste jag aldrig klart.
I den första redogör Lundmark för föhållandet samerna – svenska staten. Om den där frågan om rätten till marken, det många pratar om, men där jag tror få egentligen vet hur det ligger till. I Skansens årsbok skriver ett tjugotal skribenter och forskare ”om idéer och politik, kulturarv och traditionell kunskap, identiteter och levnadssätt där svenskt och samiskt möts.” I den sista går Helena Carlsson igenom många frågor när det gäller det samiska, är den samiska kulturen hotad? Varför skriver inte Sverige på ILO-konventionen?
Inte helt oväntat så är jag riktigt intresserad av det samiska. Kulturen, språken, ställningen i samhället. I år ska jag försöka ta mig igenom dessa böcker.
Det finns ett gäng böcker till som jag inte läst men som kanske någon annan är intresserad utav:
Snö : renskötaren Johan Rassa berättar av Yngve Ryd (2007)
-
”Hur många ord finns det egentligen som rör snö och is? Renskötaren Johan Rassa förklarar 300 stycken i denna unika dokumentation av samisk snökunskap. Yngve Ryd nedtecknar här Johan Rassas häpnadsväckande blick för detaljer i den snö som livet igenom varit honom nära.”
Ren och varg : samer berättar av Yngve Ryd (2007)
- ”Hur skyddar man renhjorden? Hur jagar man varg och björn med spjut? I Ren och varg berättar renskötare om en svunnen tid som är på väg att falla i glömska 1; en tid då barnen lekte med björnungar och bidrog till hushållningen genom att snara fisk och jaga ripor med armborst.”
När dom andra sover av Christer Olofsson (2007)
- ”Varje sameby har sin egen historia. Boken berättar hur befolkning och renbestånd växlat. Om år av missväxt, goda och dåliga väderförhållanden, om kampen mot rovdjur och inte minst hur regler och lagar i det svenska samhället påverkar livet i byn. ”När dom andra sover” består av fotografier och texter, insamlade från 1999 och fram till idag. Materialet skildrar en renskötande familjs liv från vardag och arbete till bröllop och fest.”
Renlycka : åter till Sörkaitum sameby av Jan Håkan Dahlström och Anita Björkqvist (2006)
- ”I maj 1975 besökte fotografen Jan Håkan Dahlström Sörkaitum sameby för ett tidningsreportage. Tidningsreportaget blev en bok, människorna däri blev författarens vänner. 30 år senare återvänder han tillsammans med journalisten Anita Björkqvist för att återse gamla vänner. Det blev ett till reportage, även den här gången i bokform. Dahlström och Björkqvist skildrar dagens samer med fantastiska fotografier och personliga intervjuer.”
Mitt liv som renskötare av Apmut Ivar Kuoljok (2007)
- ”För första gången skriver en renskötare själv om arbetet i renskogen. Apmut Ivar Kouljok har arbetat hela sitt liv som renskötare i Sirkas sameby i Norrbotten. Sedan tonåren har han skrivit dagbok, som, förutom slitet med renarna, också handlar om jaktäventyr och dramatiska upplevelser på fjället. Läsaren får en unik inblick i de renskötande samernas villkor och kultur och inte minst hur förhållandena ändrats i modern tid – på grund av mekanisering, modernt skogsbruk och vattenkraftsutbyggnad.”
Till sist efterlyser jag romaner med samiskt innehåll, sådana verkar det inte finnas lika gott om. Någon som har något tips?
I Borta bäst får vi möta Syliva. Hon bor i en bil utanför IKEA, där hon varje morgon promenerar in, propert klädd, för att äta folks kvarlämnade matrester, tvätta av sig på toaletterna och kanske sova en stund i någon av sängarna. 
Sedan tidigare finns de två första böckerna i Charlaine Harris serie om Sookie Stackhouse på svenska, men vad jag hört så är de fruktansvärt dåligt och slarvigt översatta. Usch! Nu har Bonnier tagit över rättigheterna på översättningarna på åtminstone de fem första och Månpocket släpper den 28:e Maj de tre första, Död tills mörkret faller, Levande död i Dallas och Klubb Död. Minst två böcker till kommer att ges ut under året. De är översatta av Thomas Engström och har nya snygga omslag.
Hon älskade True Blood och fick första boken av mig i julklapp men var tveksam till att läsa den på engelska.
